Besviken

Det var inte så här jag tänkt mig de sista veckorna på min föräldraledighet! Jag hade planerat att hänga med L och E när tjejerna var på förskolan och sen hänga alla sex när vi hämtat dem. Busa, leka, dricka kaffe och snacka skit. I morgon är det tredje dagen som inte blir som jag tänkt, och risken är stor att fredag blir likadan. Samtidigt är jag väldigt tacksam över att barnen är så friska som de är. Det är trots allt väldigt sällan som de är sjuka, alltså så att vi behöver stanna hemma. Hosta och snor får man nästan räkna med lite då och då under vinterhalvåret.

Sen är jag besviken på en annan grej också, som jag inte kan skriva om än, för har jag tur reder det upp sig. Men innan jag vet att det gör det så hinner besvikelsekänslorna komma. Saker som man förväntar sig och planerar inför och så kommer det andra saker i vägen och förstör allt. Saker som är utom ens kontroll och alltså inte kan styra över.

Antar att det är det som kallas för livet?